hemmablogg

Livet som hemma mamma

Annons

2veckor

Idag är min guldklimp 2veckor gammal. Sötare än någonsin. Idag har jag hunnit fått undan massor av saker medans Charlie sov på fm. Jag har lättare att fokusera på barnen när jag blivit klar med saker som ligger i gnager i huvudet. Charlie sover otroligt bra på natten och jag hoppas han fortsätter med det. Med lite miniform varje dag så mår hans mage bättre också. Den klarar lättare av alla rapar.

Igår var Jim hos kiropraktorn på fm och sedan handlande han mat. Jag hade tid för nya fransar kl 14. Första gången jag var ifrån Charlie. Jim och barnen åkte runt i bilen medans. Jag var lite nervös att det inte skulle gå, att Charlie bara skulle skrika efter mig. Men det gick fint!!!!! Cassandra hade fått suttit bredvid Charlie och gett han nappen, så hade han tillslut somnat. Skönt! Hon som gör fransarna var snäll och gjorde lite på varje öga ifall jag vart tvungen att gå!!

Sen lagade vi mat och vilade resten av kvällen. För ovanlighetens skull somnade jag inte före 21:00. Det var familjen annorlunda på tv som jag bara måste se, säsongsavslutning dessutom. Tycker de är så himla härliga! De verkar hanterar det där med många barn väldigt bra. Jag skulle dock inte skaffa 10barn, jag tycker inte det finns tillräckligt utrymme för den enskilda individen i en sådan stor familj. Barnen blir hela tiden en i mängden och även om man ger barnen egen tid då och då så finns det omöjligt tillräckligt många timmar/vecka för att det ska räcka åt alla. Jag tänker även vilket otroligt jobb det måste vara att få iväg alla till skolan, olika aktiviteter mm. Jag är helt slut nu, vad är inte de då!? Jag tror att barn som föds med många syskon vänjer sig redan från början att aldrig få egen tid med mamma eller pappa och därför klagar de inte heller. Vissa barn tror jag inte bryr sig medans vissa har behovet. Sen är det ju så också att tv vinklar de vi ser åt de håll de vill och det vi ser är bara några stunder ur deras liv. Skulle tv visa upp alla kaos situationer som förmodligen uppstår så skulle det inte se lika underbart ut misstänker jag. Jag säger inte att det är dåligt att ha många barn och all heder till de som klarar av det och njuter av det. Glada föräldrar-glada barn!  4-5barn tycker jag är mer lagom. Det är många men ändå hanterbart.  Vad tycker du är lagom antal barn?

Jag känner mig lite låst just nu då jag känner lite ångest över att åka iväg. Jag är inte van med en bebis och vet inte hur situationerna kommer bli eller hur jag ska hantera de. Eftersom jag har ångest så upplever jag situationerna jobbigare än vad de flesta gör. Psykiskt så klarar jag inte av att åka iväg, även om jag fysiskt sätt klarar de. Det skulle förmodligen gå väldigt bra om jag bara prövade men ångesten över de är rätt stor just nu och jag orkar inte få mer ångest. Jag tar allt i min takt, jag gör det som känns bra och tar små steg när jag känner mig redo. Men jag har samtidigt ångest över av att inte komma iväg hemifrån och samtidigt ångest över att åka iväg. Lite knäppt! Men ångest är heller inte logisk. Jag skulle väl kalla det en psykologisk störning. Men det som är bra med att jag vet att jag har ångest är att jag lätt kan försöka klara av saker ändå för att jag vet att det är ångesten som gör mina känslor inte verkligheten. Ångest är egentligen i verklihetsförankrad. De är något som pågår i huvudet. Jag kan känna ena dagen fullständig panik över att åka bil med bebisen medans jag dagen efter inte känner samma oro och därför bara åker iväg, jag åker fast jag inte känner mig helt bekväm, jag utmanar ångesten.

Jag har alltid varit en människa som sällan låtit rädsla, ångest stoppa mig även om jag känner ett stort obehag. Att veta att jag har ångest gör också att jag kan bestämma mig för att ta det lite lugnare och vänta med att åka någonstans tills det känns okey. Jag har ångest över mycket olika saker inte bara åka iväg.

Jag länktar till 1dec så jag kan få börja julpynta! Vi har en del renoverings kostnader kvar vilket gör att jag inte bara kan ta alla pengarna och julpynta huset. Synd, hehe!

IMG_6121 IMG_6125 IMG_6131 IMG_6133

 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Hur går det?

Hur fungerar livet med 3 små barn? Jo, det går riktigt bra tycker jag! Har hittills inte stött på några större problem. Visst tar allt längre tid, är lite bökigare och jag måste tänka mig mer för vad jag gör när bebisen sover. Det går inte att slösa bort den tiden på något onödigt. Gå ut är väl det jobbigaste hittills. Alla vinterkläder som ska på samtidigt som bebis måste vara nöjd och vilja ligga själv. Det gäller att välja sina strider, det gäller att jag är på rätt humör om jag ska försöka få ut allihopa. Är jag väldigt trött en dag eller hungrig så är det ingen bra ide att försöka klä på barnen. Ibland kan det bli lite stressigt vid maten när man försöker få båda barnen att sitta still och äta, samtidigt som man ska svara på 20frågor hämta ost, gurka och bebisen börjar skrika. Det kan kännas aning stressigt men alla situationer löser sig tillslut. Mina barn är väldigt frågvisa, de kan inte låta bli att röra saker, de försöker alltid göra allt själv och har svårt att vänta tills jag har tid att hjälpa de. De har fått olika uppväxter från start angående detta, då cassandra inte hade så mycket gränser medans Casper haft massor av gränser men ändå går detta beteende igen hos båda. Ex. Ska jag baka med barnen så har båda 2hunnit tagit mjöl själv, hällt i mer salt i degen som de nyss fick hjälpa till med och ställt fram 20bullformar innan jag hunnit fixa så det kan hjälpa till att baka ut degen. De är så otroligt nyfikna och självständiga att det är så svårt att vänta eller låta bli saker, de liksom måste bara pilla på allt! Undra om Charlie kommer bli likadan?!

Fördelen med att få en bebis till är att de äldre barnen blir tvungen att växa upp lite till. De får lära sig att klara sig mer själva, förväntningar på de blir större. Det är en positiv förändring, barn vill växa upp, de vill ta ansvar! Cassandra älskar att få göra mer saker själv och Casper växer med uppgiften. Förväntningarna får barnen att bete sig om man säger så! Barn vill göra saker, de vill bara inte bli tvingade. Sen menar jag så klart inte att barnen helt plötsligt har blivit 2änglar som gör allt perfekt! Men det är på god väg.

Nu är vi fortfarande inne på smekmånaden, när Jim är hemma, men han har byggt en hel del så jag gör rätt mycket själv ändå. Så jag får en liten försmak på hur livet blir sen. Det enda som jag funderar på är hur sövningen med casper kommer fungera när Jim jobbar natt sen. Men det är inget jag oroar mig för utan snarare funderar på. Jag har ju även ångest, vilket gör att jag kan inte gå runt och oroa mig för saker för då blir ångesten värre utan jag måste tänka positivt och ta det som de kommer.

Jag älskar att ha många barn, jag tycker det är mysigt, jag har trivs bättre och bättre som mamma desto fler barn jag fått. Det är roligare med en stor familj där det händer något. Mitt nya favoritprogram är ”familjen annorlunda”. Dock skulle jag aldrig vilja ha så många barn! Hehe…….

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Livet som äldre

Ibland kommer jag på mig själv med att tycka livet är så underbart som äldre. Det är så många saker som inte är jobbiga längre! Livet är lättare. Den där pinsamma tonårsfasen är borta! Jag kan klä mig hur jag vill, görs det jag vill, umgås med vem jag vill. Jag bryr mig inte vad andra tycker längre och ändå har jag alltid varit en människa som gått mot strömmen fast jag tyckt det varit jobbigt. Men nu är det väldigt lätt att gå mot strömmen, det är skönt! Det är olika för folk när dessa faser slutar, för vissa kanske det aldrig tar slut och ibland kanske vissa saker blir lättare men att andra saker fortsätter vara jobbiga. Så är det för mig också, men majoriteten av alla jobbiga, pinsamma saker är lättare.

För mig började den största förändringen när jag fick barn. Helt plötsligt kunde jag inte längre fokusera på alla runt omkring mig och oroa mig vad folk tyckte och tänkte utan jag hade någon annan som behövde mitt fokus och på så vis vart många situationer lättare att hantera. Det vart bättre och bättre desto fler barn jag fick. Jag började att inse vad som var viktigt, mina barn, min familj! Vad andra människor tyckte vart oviktigt! Jag har också insett att dåliga relationer är inget att ha, heller inga relationer än dåliga relationer. Du ska bara umgås med folk som tillför dig något positivt. Ibland gör man kanske undantag men man ska tänka på det i alla fall. Det är viktigare att ha en underbar familj än att ha 10ytliga relationer som du inte egentligen mår bra av.

Jag, Jim och våra barn! Det är allt jag behöver! Några till skadar ju inte men ni förstår vad jag menar. Familjen först!

Ibland kan jag tycka det är jobbigt att vara född i Sverige! Vi är tråkiga, konflikt rädda, tysta! Jag önskar då och då att jag hade varit föds i USA! De är mycket härligare människor tycker jag. Dock skapar de ju fler bråk, men det är så tråkigt med alla tysta, rädda svenskar!

Vi måste våga synas, höras och stå upp för oss själva, inte vara så rädd för andra. 

Det finns någon heter regression- man går tillbaka till ett tidigare stadie i livet. Ex. Jag står i kassan på Ica och ser en jätte snygg kille. Jag börjar då uppleva denna situation precis som jag gjorde när jag var tonåring! Alltså väldigt pinsam! Men kommer sedan på- jag är inte 14 längre jag är 30 nu. Jag behöver inte tycka att denna situation är jobbig. Nästa gång jag hamnar i denna situion kommer det bli lättare den för att jag har påbörjat processen till ”tillfrisknande”. Jag börjar såsmåningom uppleva situationen utifrån hur den faktiskt är och inte som den var för 10år sedan.

Ett annat ex. Kan vara att du alltid har tyckt det varit jobbigt att gå på bio. Du går tillbaka till de känslor som kom när du var tonåring. Det känns som att alla pratar om dig och pekar på dig! Du blir den där rädda tjejen igen som bara vill springa därifrån! Men stanna upp och fundera vad de är för människor runtomkring dig, känner de ens dig? Du är 30år nu, ingen av de tonåring som är där titttar på dig, du är gammal i deras ögon nu.

Känner du igen dig? finns det andra situationer där du reagerar så här? 

Det måste vara samma känslor som någon går igenom när de har gått ner mycket i vikt men ändå ser sig själv som den där tjocka personen. Du är inte den du var för 10 år sedan, du är en annan person nu, hitta dig själv! Det är också lättare att vara bekväm i sin kropp när man blir äldre för att man har vant sig och accepterat att det här är jag! Vissa gör det aldrig men jag har gjort det, och det jag inte vill acceptera det tänker jag göra något åt!

 

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Snö…..

Vi gav oss ut i en snön en sväng. Charlie fick miniform en stund innan vi gick ut och han rapade då väldigt lätt. Vilket gjorde att han var nöjd hel tiden i vagnen! Tur att jag köpte hem sånt. Har även köpt Semper magdroppar, bakterier till tarmen är alltid bra att hjälpa till med. Annars så har Jim byggt och vi andra började tvätta soffan. Så skönt när han är hemma och man alltid är 2vid matbordet. Länktar inte tills han börjar jobba igen!

IMG_6104 IMG_6105 IMG_6107 IMG_6108 IMG_6109 IMG_6111 IMG_6112

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

Trött och lycklig

Jag är väldigt trött på kvällarna nu och dagarna har varit full av saker. Bara vardags sysslorna tar tid och ork. 3 små barn är så klart en del jobb. Jag har svårt att slappna av när jag har en bebis. För att jag ska slappna av behöver jag veta en tid när mitt arbete tar slut så att jag kan börja slappna av. Jag behöver ”gå hem från jobbet”. Men tyvärr fungerar inte livet så med en bebis, det finns inget ”gå hem från jobbet” eller ”arbetet slutar kl 16:00” utan det pågår jämt, varje dag, dygnet runt och kommer pågå i flera månader till. Ibland känner jag att det svider i ögonen av trötthet, men ändå är jag på nått vis klarvaken, jag känner inte tröttheten. Jag tillåter mig inte att känna efter. Jag är klarvaken hela tiden. Skum känsla……..och ändå sover Charlie väldigt bra. Han har vaknat oftast 1 ibland 2ggr/natt. Sovit fler nätter 5h.

Skillnaden med lite äldre barn är att man ex. Vet att när barnen somnat på kvällen så sover de i regel alltid x antal timmar. Då vet man att nu kan jag slappna av för nu är det lungt några timmar! Vi hade en väldigt lugn och härlig period här innan Charlie föddes. Båda barnen har varit lätta att söva, vi har vetat att absolut senast kl 21:00 har båda somnat. Cassandra sover hela nätter, casper vaknar 1-2ggr efter kl 00, men är lätt att söva om. Det har varit en otrolig frihet att veta att man kan slappna av efter kl 21. Vi hade även precis börjat sova ensamma i våran säng igen på flera år. Härlig upplevelse att få gå och lägga sig tillsammans igen. Men nu sover vi varsitt rum igen eller med bebis emellan oss! Hehe. Varsitt rum har vi för att båda ska få ut så mycket sömn som möjligt. Jim vill ju heller inte vakna flera ggr/natt när han ska jobba.

Idag hade vi besök på fm av en mamma med 2barn 3 och 5år och en bebis som är född 1vecka före Charlie. Vi hade samma datum tom. Bf 31 okt. Barnen hade väldigt roligt men både Cassandra och Casper vart väldigt trötta. Hade besök av jims mamma, mormor och sambo igår. Fick min första blöjtårta! *glad*  I lör var vi på 6års kalas hos brorsan. Jag, precis som barnen blir väldigt trötta av sociala tillställningar. Vi är sånna! Jim bygger på ett rum uppe som äntligen ska bli klart efter 6år.

Det som är så otroligt skönt med en bebis denna gång är att jag bara har barnen och hemmet att sköta! Inga hästar! Jag har så mkt tid åt barn och hem! Och det absolut bästa- ingen stress!!!!!!!!!!!!

De flesta graviditeter är långa och jobbiga, smärtsamma och tunga på olika sätt. En förlossning är för många en fruktansvärd upplevelse, det går inte ens att beskriva hur ont det gör! Varför tror vi att amningen ska vara annorlunda? 

 

IMG_6085 IMG_6091 IMG_6094

Annons
Kommentera (0)

Kommentera

stats