Idag är min guldklimp 2veckor gammal. Sötare än någonsin. Idag har jag hunnit fått undan massor av saker medans Charlie sov på fm. Jag har lättare att fokusera på barnen när jag blivit klar med saker som ligger i gnager i huvudet. Charlie sover otroligt bra på natten och jag hoppas han fortsätter med det. Med lite miniform varje dag så mår hans mage bättre också. Den klarar lättare av alla rapar.
Igår var Jim hos kiropraktorn på fm och sedan handlande han mat. Jag hade tid för nya fransar kl 14. Första gången jag var ifrån Charlie. Jim och barnen åkte runt i bilen medans. Jag var lite nervös att det inte skulle gå, att Charlie bara skulle skrika efter mig. Men det gick fint!!!!! Cassandra hade fått suttit bredvid Charlie och gett han nappen, så hade han tillslut somnat. Skönt! Hon som gör fransarna var snäll och gjorde lite på varje öga ifall jag vart tvungen att gå!!
Sen lagade vi mat och vilade resten av kvällen. För ovanlighetens skull somnade jag inte före 21:00. Det var familjen annorlunda på tv som jag bara måste se, säsongsavslutning dessutom. Tycker de är så himla härliga! De verkar hanterar det där med många barn väldigt bra. Jag skulle dock inte skaffa 10barn, jag tycker inte det finns tillräckligt utrymme för den enskilda individen i en sådan stor familj. Barnen blir hela tiden en i mängden och även om man ger barnen egen tid då och då så finns det omöjligt tillräckligt många timmar/vecka för att det ska räcka åt alla. Jag tänker även vilket otroligt jobb det måste vara att få iväg alla till skolan, olika aktiviteter mm. Jag är helt slut nu, vad är inte de då!? Jag tror att barn som föds med många syskon vänjer sig redan från början att aldrig få egen tid med mamma eller pappa och därför klagar de inte heller. Vissa barn tror jag inte bryr sig medans vissa har behovet. Sen är det ju så också att tv vinklar de vi ser åt de håll de vill och det vi ser är bara några stunder ur deras liv. Skulle tv visa upp alla kaos situationer som förmodligen uppstår så skulle det inte se lika underbart ut misstänker jag. Jag säger inte att det är dåligt att ha många barn och all heder till de som klarar av det och njuter av det. Glada föräldrar-glada barn! 4-5barn tycker jag är mer lagom. Det är många men ändå hanterbart. Vad tycker du är lagom antal barn?
Jag känner mig lite låst just nu då jag känner lite ångest över att åka iväg. Jag är inte van med en bebis och vet inte hur situationerna kommer bli eller hur jag ska hantera de. Eftersom jag har ångest så upplever jag situationerna jobbigare än vad de flesta gör. Psykiskt så klarar jag inte av att åka iväg, även om jag fysiskt sätt klarar de. Det skulle förmodligen gå väldigt bra om jag bara prövade men ångesten över de är rätt stor just nu och jag orkar inte få mer ångest. Jag tar allt i min takt, jag gör det som känns bra och tar små steg när jag känner mig redo. Men jag har samtidigt ångest över av att inte komma iväg hemifrån och samtidigt ångest över att åka iväg. Lite knäppt! Men ångest är heller inte logisk. Jag skulle väl kalla det en psykologisk störning. Men det som är bra med att jag vet att jag har ångest är att jag lätt kan försöka klara av saker ändå för att jag vet att det är ångesten som gör mina känslor inte verkligheten. Ångest är egentligen i verklihetsförankrad. De är något som pågår i huvudet. Jag kan känna ena dagen fullständig panik över att åka bil med bebisen medans jag dagen efter inte känner samma oro och därför bara åker iväg, jag åker fast jag inte känner mig helt bekväm, jag utmanar ångesten.
Jag har alltid varit en människa som sällan låtit rädsla, ångest stoppa mig även om jag känner ett stort obehag. Att veta att jag har ångest gör också att jag kan bestämma mig för att ta det lite lugnare och vänta med att åka någonstans tills det känns okey. Jag har ångest över mycket olika saker inte bara åka iväg.
Jag länktar till 1dec så jag kan få börja julpynta! Vi har en del renoverings kostnader kvar vilket gör att jag inte bara kan ta alla pengarna och julpynta huset. Synd, hehe!
Senaste kommentarer