Livet som hemma mamma

Trots och utveckling

Casper är i en stor trots period. Jag kallar det trots för att det är en jobbigare period för oss föräldrar även om barnet inte medvetet trotsar så som man trott förut, utvecklingsfas är ett bättre ord, för det är egentligen det som händer, barnet tar ett stort steg i utvecklingen och det gäller att hänga med som förälder för det är när man inte låter barnen växa och behandla de som lite äldre som problemen kommer. Casper säger nej, även om han vill det man frågar. Allt ska vara på hans vis och ingen ska bestämma vad han ska göra om han inte vill det. Han kan samtidigt vara väldigt snäll och hjälpsam. Det som hjälper är att ha tålamod och vänta ut. Tvinga och ha bråttom gör ofta saken värre och han blir ännu svårare att få dit man vill. Det är som att han har börjat lära sig respekt och integritet. Ibland kan han vägra byta blöja eller ta av sig byxorna. Han vill bestämma men vet egentligen inte alltid vad han vill. Är han väldigt trött är det dock bättre att bara byta kläder/blöja och bära ut han i bilen och söva han än att försöka prata med han. En trött 2,5åring vet inte alls vad han vill/behöver och hans kropp göra inte som han vill.

Jag har funderat lite på det där med just 2-3års trotsen då den är känd för att vara väldigt jobbig. Det är oftast vid den här ålder som barnen även slutar sova på dagen. Kan det ha med denna jobbiga fas att göra?! Är det så att utvecklings perioden blir väldigt jobbig för barnet när det inte får tillräckligt med sömn? Casper klarar sig utan att sova på dagen om vi bara är hemma och det inte har hänt så mycket de senaste dagarna. Har vi varit på Leos på torsdagen, vi äter middag hos någon på fredagen och är hemma på lördagen så kan han ändå behöva sova på lördagen för att han är trött efter de andra dagarna. Få syskon, börja på dagis, sova dåligt på natten kan också göra att en 2,5åring kan behöva extra sömn. Familje situationen kan också påverka hur mycket sömn barnet behöver. Finns det bara ett barn i familjen är dagarna ofta väldigt lugna medans har du ett eller flera syskon så blir dagarna mer lik en dagis miljö. Det blir mycket spring, fler situationer för barnen att hantera, hög lju nivå mm.

Jag märker stor skillnad på tröttheten på mina 3barn. Ettan minst trött, 2:an mycket mer trött och lätt sövd, 3super trött än så länge(inte så gammal än). Aktivitets nivån stiger också desto fler barn man får eftersom de äldre barnen behöver mer stimulering. Vid barn 1 så var livet fortfarande väldigt styrt efter oss vilket gjorde att det kunde bli långa bilturer och sovande på dagen medans vi gjorde annat. Men nu när vi har 3barn så är livet styrt efter de och bebis nr 3får hänga med på det vi gör utifrån syskonen.

Söva casper: han springer runt i sitt rum tills han ätit så mycket välling att han rapar. Då är han mottaglig för att Man stoppar leken. Jag får tjata en del ggr och/eller säga ”nu får du parkera bilarna och komma till sängen” ”vill du ha lampan tänd eller släkt när du ska sova” och sedan lyfta upp han i sängen om han inte kommer. Han vill gärna bestämma själv vilket underlättar situationen om jag ex. låter han välja mellan 2val. Han kan gå från hel vild till att somna på en gång. Efter mycket prat, rörelse mm så lägger sig han sig oftast ner i sängen och somnar sen. Om han börjar bli riktigt bråkig alltså att han nivå av rörelse ökar så brukar jag börja sjunga för han, så han kommer av sig eller i värsta fall så går jag därifrån-jag säger att nu får du lägga dig ner annars går jag så kan du sova själv. Då blir han ofta ledsen och vill att jag kommer tillbaka. Ett trött tvååring går inte alltid att prat lungt och pedagogiskt med, de vet inte vad som är bäst för dem själva och de kan säga nej fast de egentligen vill de man frågar.

Desto tröttare han är desto mer uppmärksamhet vill han ha vid sövningen, det är som om han försöker förmedla tröttheten och struntar jag inte han så upplever han att jag inte förstår att han är trött. Jag ger han uppmärksamhet genom att svara honom och prata med han om det han gör eller säger. Ger jag han ingen uppmärksamhet så börjar han slåss, sparkas, gör kullerbyttor mot mig mm. Blir jag arg så blir det. bara värre, då slåss han av rädsla istället.

Så helt enkelt behåll lugnet, ge uppmärksamhet, var pedagogiskt men sätt ändå gränser, är barnet för trött så bestämm bara-inte fråga!

Men nej jag är ingen super mamma så lyckas inte vara duktig och pedagogiskt jämt! Jag måste verkligen tänka efter innan sövningen om jag ska klara mig från att inte bli arg. Men det går bättre och bättre. De negativa situationerna blir allt färre. Nu för tiden har jag också oftast med mig Charlie i famnen också så jag måste vara mer pedagogiskt.

Se till att du själv får energipåfyllande aktiviteter så att du orkar med barnens alla perioder och påhitt! 

Skapa en blogg på Vimedbarn.se du också, klicka här! Och du har väl inte missat topplistorna, klicka här!
Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
stats