När cassandra var 4 år började hon på dagis. Hon frågade efter kompisar och alla barn var på dagis, så jag sa att vi prövar. Hon var glad första dagen. Men sen började lämningarna bli jobbiga, hon var bara ledsen o ville inte bli lämnade där. Hon ville aldrig vara kvar när jag kom utan hade jätte bråttom hem varje dag. Hon gick till höstlovet, sen skulle hon ändå vara ledig för hennes lillebror skulle födas. Ville hon fortfarande inte gå dit efter dessa 3veckor hemma så skulle vi säga upp platsen. Och så blev det. Nu så här efteråt vet jag att barnen går igenom en separations fas vid 4år och därför absolut inte ska lämnas iväg av föräldern!
Men min slutsats är att nu har Cassandra börjat skolan och det har gått hur bra som helst! Jag var med första dagen, i klassrummet och i ett annat rum. Vi maten hjälpte jag henne ta mat och visa henne till bordet sen satt jag utanför. Dag 2 sa hon att jag kunde sitta i det andra rummet direkt på morgonen. Hon kom och tittade till mig och gosade lite då o då. Sen vid rasten insåg jag att jag hade tagit med bilen till skolan, bilen som Jim skulle hämta pojkarna med hos mormor. Så jag behövde åka. Hon sa att det var okey: åk du mamma! Och resten av dagen gick bra! Hon sa några ggr när vi var hemma att hon inte vill gå i skolan alls. Men jag Sa att det måste du. Sen har hon inte sagt nåt mer än att ibland är hon trött. Hon går in i skolan varje dag med glädje.
Slutsatsen blir då att nu vid 6års ålder är hon redo att vara ifrån sin mamman! <3
Åh! Så mycket ni har kämpat.. får jag bara fråga, i egenskap av förskolelärare, hur förskolan mötte er?
Jätte bra faktiskt! Lärarna hon fick var jätte bra och har hjälpt och stöttat henne med de hon behövt! De har haft förståelse och har uppmärksammat att det har tagit längre tid för henne att komma in i gruppen än de andra som känt varandra sen tidigare. Ena läraren har sagt flera ggr att hon tycker det är så bra att jag haft barnen hemma! ?