Är jag klar med barn?

Jag vet inte om jag nånsin kommer känna mig klar! Jag har också läst att de flesta mammor känner en sorg över att aldrig mer få en bebis även om man inte vill ha fler barn. Jag tror att det är en inbyggd instinkt hos oss!

Jag velar från dag till dag. Men jag har i alla fall känt lite nöjd känslor och det känns bra! Men velandet kommer då och då! Det jag tänker på är att jag skulle vilja ha en till tjej! Jag vill ha en syster till Cassandra! Jag skulle vilja uppleva en tjej till nu när jag kan så mycket mer. Det är en tjej till jag saknar när jag velar……..

Hade Jim velat ha fler barn och verkligen gillat det då hade jag inte tvekat! Jag hade inte velat ha 10st men nån eller några till i alla fall. Dock skulle jag i så fall vilja att Jim slutade jobba på natten. Jag skulle inte klara av läggningen av barnen själv och jag vill att han skulle få en normal dygnsrytm.

Det tråkigaste med det hela är att nu när jag äntligen börjar bli bra på det här med bebisar då ska jag sluta! Jag får inte använda mig av det jag lärt mig! Men jag känner också att det vore super skönt att inte ha en bebis, slippa passa sovtider på dagarna, slippa bära någon hela tiden, vakna på nätterna Det skulle vara trevligt att kunde lämna iväg alla barnen till barnvakt och åka iväg med Jim oftare! (Och nej jag lämnar bara iväg mina bebisar när jag absolut måste) Jag skulle vilja börja resa och det vill jag inte göra med bebis, utomlands alltså! Det finns också så mycket spännande man skulle kunna åka iväg på om man inte hade en bebis utan bara stora barn. Livet vore helt enkelt lite lättare om det var slut på bebis tiden nu!

För mig har det också varit viktigt att inte vara för gammal när barnen flyttar hemifrån! Jag vill ha ett liv efter barnen också. Som det är nu kommer jag vara 51år när Charlie är 20, så det tar emot av den anledningen också att skaffa fler barn. I så fall skulle jag ville ha en nu på en gång för att bli klar med bebistiden och inte bli så gammal när sista flyttar hemifrån! Men….. det är mycket annat som ska vägas in. Jag undrar ibland hur föräldrar tänker när de är väldigt gamla när de skaffar barn?! Hur ska de orka med barn barnen? Hur ska de orka hjälpa sina barn med saker när de är vuxna? Tänker de inte på sånt? Nu så här efteråt hade jag nog hela vart ännu yngre när jag skaffade första barnet, så jag hade hunnit skaffa fler, haha! Tänker på bloggen som jag läser, hon är 33 år och har 8 barn. De flesta är mycket äldre när de har 8 barn, så skönt att vara så ung och ändå hunnit få så många. Deras pappa är dock mycket äldre, han är redan över 50år!

Så här går mina tankar, runt och runt och funderar! Jag har bestämt mig för att tillåta mig fundera, drömma och tänka! Jag måste få processa detta……

Hur våran familj tillslut kommer att se ut…….det har jag ingen aning om idag……….jag drömmer och funderar………