I början av denna graviditet mådde jag väldigt illa och var super trött pga det. Jag orkade knappt ta hand om barnen. Jag spydde i perioder och kunde bara äta vissa saker. De jag åt i höstas: hård bröd, vegetariskt, kyckling mm spydde jag av nu. Däremot så var jag väldigt sugen på pizza, Rostmackor, och kött sådant jag knappt alls ätit på hela hösten. Kroppen sa till vad jag redan ätit mycket av och vad jag istället behövde fylla på med. Ganska logiskt. Illamåendet höll i sig ända upp till ca v. 18. Dock värre i början och lättare på slutet. Jag var också väldigt beroende av att äta på rätt tider annars vart jag svimfärdig. Vänta på maten, inte en chans ?
Efter några veckor vart det att jag åt mer sötsaker och då hamnade på en högre socker nivå vilket faktiskt gjorde att jag lättare klarade av vardagen. Jag fick inte samma dippar och orkade mer.
Nu när det är slutet på graviditeten så har illamåendet bytts mot en tung mage istället ?Jag har också nu i slutet fått halsbränna av tomater och inte klarat av att dricka te lika ofta. För mycket socker har jag haft svårt för i alla mina graviditeter, speciellt i slutet. Kroppen vill bara ha exakt det den behöver.
Denna graviditet har dock varit min lättaste pga att jag jobbat minst. Cassandra: heltid som städare+2hästar+renovering. Casper: 3-4 hästar+1,5 åring+renovering. Denna: i början 4 hästar+2 åring och 4åring, efter halva: bara barnen! Så överlag så har denna graviditet varit väldigt bra i jämförelse. Dock har jag haft väldigt ont i ligamenten fram på magen. Mina magmuskler har blivit sämre och sämre de senaste åren, så just nu finns det inga muskler som håller i magen utan nu hänger hela magen på ligamenten istället. Det är tungt och gör ont ibland att röra/förflytta sig. Men jag har ändå det mycket lättare än många andra då jag inte känner av någon foglossning eller dyl. Jag har inte några problem att röra på mig mer än jag blir väldigt flåsig. Jag får sendrag i vaderna när jag druckit för lite vatten och har lätt att få muskel knutar om jag står mycket på hul och överanstränger de. Sover ofta med stöd(strumpor utan fot) på nätterna.
Denna långa graviditet börjar lida mot sitt slut men ändå känns det som en evighet kvar, det är förmodligen för att man har störst mage nu i slutet. 2månader kvar. Jag ser inte fram emot förlossningen, inte ett dugg sugen på att gå igenom en sådan smärtan upplevelse igen! Får panik av bara tanken. Rädd att det ska ta lika lång tid som de andra förlossningarna. Min drömförlossning är typ 1-2h och att barnet kommer ut hemma! Hatar sjukhus! Jag vill inte alls åka dit! Hade jag haft mycket pengar hade jag betalat för hemförlossning.
Jag tycker inte att en förlossning är något trevligt och bra överhuvudtaget! Skulle jag kunna slippa så skulle jag göra de! Jag ser det bara som ett nödvändigt ont! Jag vill ha barn då måste jag gå igenom de. Inget jag väljer eller gillar.
Graviditet 1: allt är spännande, inntresant, man ser fram emot både förlossningen och att bli förälder. En hel del rädsla finns också med. Men spänningen och nyfikenheten är väldigt stor. Men har tid och läsa, ta reda på saker. Shoppa till barnet är super kul! Allt är klart redan de första månaderna. Skaffar alla baby boxar man hittar!
Graviditet 2: det är inte alls lika roligt och spännande längre. Rätt tråkigt och en hel del jobbigt när man redan har ett barn att ta hand om. Försöker köpa så mycket beganat som möjligt, första barnet behöver också kläder. Tog BB väskan med ro, så när 2:an kom 9 dagar för tidigt så blev det en snabb packning. Har tid att skaffa några baby boxar.
Graviditet 3: ”kan inte någon ta hand om mitt liv tills jag tryckt ut ungen” orkar knappt köpa något eller ens titta på saker. Glömmer förmodligen hälften jag måste köpa, vem orkar shoppa med en stor mage och 2barn ? Baby boxar, vad är de?
Senaste kommentarer