Jag är inne i en tung period just nu! Jag är extremt trött efter all städning, min kropp har gått in i ett vila läge. Den känns jätte tung och orkeslös! Det känns som jag borde ta en promenad men jag orkar verkligen inte. Jag har jobbat så mycket att jag tappat lusten att röra på mig! Min mage är beroende av rörelse för att hålla igång sig, nu har den stannat vilket gör att jag inte är ett dugg sugen på mat vilket också påverkar mig negativt då jag älskar att äta när maten är så där god, de får mig avslappnad!
Våran boende situation är ett stressmoment! Jag har ingen aning om när eller hur gården blir såld. Jag vet inte vart vi ska bo???? Jag tycker det är jobbigt och inte veta vart livet är påväg. Jag känner mig rotlös och de är jobbigt för jag blir så ”uppe i huvudet” och de påverkar både mig och barnen negativt!
Att sluta min karriär och sälja gården innebär även en sorg! Det är inget lätt beslut! Jag vet att vi måste göra de och att det väntar något bättre på andra sidan men än är vi inte på andra sidan så det är svårt att se de lyckliga slutet!
När det blir så mycket stressmoment utåt får jag svårt att orka med rollen som mamma. När jag är rotlös hittar jag ingen drivning framåt och har jag ingen drivning framåt vet jag inte alls vad jag ska göra, tycka, tänka eller bete mig.
Casper är i en väldigt dryg fas just nu. Gör man något han inte gillar eller försöker skynda på han får han världens utbrott! Får han en droppe vatten på sig är det världens katastrof och han måste byta kläder! Han ska leka med Cassandra hela tiden, problemet är att helt plötsligt får hon för sig att hon inte vill leka och han förstår inte de. Han tränger sig på henne och försöker 10ggr till att bus bråka med henne. Jag får tillslut lyfta bort han och då blir han skit förbannad! Han får ett utbrott och skriker, slåss, bits. Det är väldigt jobbigt! Han är envis som en get också! Kom över ett exempel just som är så typiskt. Jag byggde koja åt cassandra, casper ville komma in. Hon sa nej, jag sa åt casper att vi bygger en egen koja till dig! Men då passar det ändå inte att få en egen koja utan han kastar saker och skriker för att han inte fick vara i Cassandras koja. Sånt blir jag galen på!
Ibland blir jag bara så less på att vara mamma. Att serva och anpassa mig efter någon annan 24/7! Jag anpassar redan HELA livet efter barnen, ibland är det sjukt jobbigt! Att vara tålmodig, ha överseende, lirka- gör som jag säger bara!!!! Dessa tillrätta visningar, blir galen! Mina barn verkar leva i sin egen värld rätt ofta, dock är deras pappa sådan också så……. man måste få lessna som mamma!!! Det betyder inte att jag ångara mina barn eller skulle vilja tvinga de till dagis för att börja jobba! Jag är bara less och det måste jag få vara! Precis som andra människor lessnar på sina jobb!
Sen är det alltid så att allt hänger alltid ihop! Hade vi inte hållit på byggt klart, städat, rensat inför försäljning typ de senaste året så hade jag nog inte varit lika less utan då hade jag kunnat använt den tiden mer till mig och energipåfyllande aktiviter istället när Jim varit hemma. Det är sällan en sak som gör att man lessnar!
Senaste kommentarer