Om du vill att ditt barn ska respektera dig måste du respektera ditt barn! Exempel om ditt barn alltid får nej när den frågar om ni kan åka iväg och göra något roligt på helgen. Vi säger som ex. att barnet frågar om Leos lekland och barnet får ett ständigt nej! Tillslut kommer barnet känna att du inte bryr dig om hennes/hans känslor och då sluta bry sig om dina. Man märker att barnet blir mer trotsigt, de vill inte äta den maten, eller klä på sig eller städa efter sig. De känner sig förbisedda! Du respekterar inte deras behov så varför ska barnet då repaketeras dina behov!?
Man kan också behöva säga till barnet att vi har faktiskt inte råd att åka just dit men vi kan göra något annat, då respekterar man ändå barnets behov av att vilja göra något roligt även om de inte får göra exakt de den vill. Om barnet verkligen vill åka till Leos ändå men ni faktiskt inte har råd, kanske man kan spara ihop pengar eller önska de i födelsedags present! Just det här med att alltid få ett nej är som att be om att få ett deprimerat barn. Men då menar jag åt det extrema hållet, ett barn som alltid får ett nej. Jag menar inte att de rätta är att skämma bort barnet genom att alltid säga ja utan det ska vara en balans gång.
Om du har en 2åring som alltid vill ta med sig en leksak i bilen eller tända släcka lampan 5ggr innan ni ska sova, detta kan uppfattas väldigt irriterande för en förälder men för ett barn kan det vara jätte viktigt! Viktigt att han/hon fick göra det där den tyckte var viktigt innan den skulle sova. Det är också en fråga om respekt men även en gränssättning, har du sagt att det är okey med 5ggr men barnet ändå ska fortsätta då måste du sätta en gräns,
Att ge barnet uppmärksamhet varje gång den vill att du tittar när den leker eller hjälpa den ta fram andra leksaker är också något som ger respekt! Du ser barnet, du respekterar de. Även om du inte kan komma just nu eller titta på en gång kan du säga att du kommer strax efter att du plockat in diskmaskinen, då ger sy barnet förtroende att du ändå lyssnade på vad hon/han ville.
Ibland kan jag komma på mig själv med att vara så insnöad på det jag själv ska göra att jag helt glömmer bort barnen i stunden!
Om du som förälder har barnet heltid på dagis/skolan och sedan är stressad upptagen på kvällen med allt som måste göras, på helgen träffar ni vänner-barnen leker med barnen och vuxna pratar med vuxna. Vilken tid av denna vecka har du engagerat dig i ditt barn? När har du varit med ditt barn? När såg du ditt barn? Ingen tid alls. Det är nog stor chans att barnet känner att du inte bryr dig, inte vill vara med de! Detta resulterar först i ledsenhet hos barnet vilket förmodligen kommer utvecklas till ilska. När barn blir arga blir de oftast utåtagerande, barnet kommer börjar slåss eller kasta saker. Du kommer stå där och undra vad som hände!
Ett annat sätt att respektera ditt barn är att förbereda de att leken är slut, ni ska åka hem eller att det är dax att sova. Om du vet att barnet dessutom blir väldigt upprörd i sådana situationer så är det ännu viktigare att förbereda barnet på att det kommer ske en förändring. Då har du gjort vad du kan för att hjälpa barnet, även om barnet blir ledsen, vilket det förmodligen blir, då har du ändå respekterat dennes känslor genom att förklara i god tid och flera ggr att nu kommer vi ex. Snart åka hem. Det är skillnad på att bära iväg ett skrikande barn som du har förberett och samtidigt pratar med de om vad som händer och bekräftar dennes känslor än att bara ta barnet tvärt och säga nu ska vi gå.
Är barnet van att roligheter återkommer, har den lättare att acceptera att de avslutas.
Senaste kommentarer