The end of an era

Nu står vi där, huset är sålt, vi får vårt nya hus om 2 veckor! Det där ögonblicket jag har väntat på i flera år. Så lång tid det tog från att jag kände första gången att detta liv var för jobbigt, tills nu när det är dax, det är nu det sker! En av de största omställningarna i mitt liv som jag inte visste skulle komma! Livet på landet är ett minne blott, livet med hästar är för tillfället avslutat. Det är med en tår i ögat jag skriver detta, det är inte lätt att förändra sitt liv från något man trodde var sanningen.

Det är en sorg process att flytta härifrån. Jag länktar till nya huset, nya livet, jag sörjer att lämna gården, jag sörjer rummen, känslan, jag önskar att det händer något som gör att vi inte flyttar samtidigt som jag inte ens kan tro att det är sant att vi ska flytta.

Livet på gården har varit spännande, utmanande, lärorikt, jobbigt, roligt, dränerande, ångestfyllt.

Jag har känt mig som en portal, en utväg, en sista anhalt för väldigt många Djur på denna gård. Djuren kommer till mig och jag slussar de vidare……mot de eviga gröna ängarna! Med en klump i magen tänker jag på alla som gått före- Mitzie, Fia, Daphne, Ginger, Lina, VOLGIS, Frans….ni är saknade!

Jag har upplevt övernaturliga saker här, jag har fått hästarnas manar flätade av tomtar, jag har sett och hört en hink sparkas iväg i luften, vi har hört det möbleras om på övervåningen, jag har haft 2medium här som rensade ut en gubbe. Mediumena berättade även om små folket som bor här i skogen och finns på gården.

Av alla år av längtan efter en flytt, en längtan efter lugn och ro så känner jag att jag inte vill flytta längre. (Detta är givetvis bara känslor i en del av sorgeprocessen)

Som en av mediumena sa: det kommer nog ta längre tid att flytta härifrån än ni tror-cirkeln är inte sluten än!