Nu var det länge sedan jag skrev här! Jag har hunnit med att gå en barnskötare utbildning och vi har alla gått igenom en corona pandemi. Jag måste ändå tacka corona pandemin på vissa sätt då min utbildning förekommit mycket på distans tack vare det! Vilket har resulterat i att jag har inte alls behövt lämna bort min barn så mycket som jag annars hade varit tvungen till. Så det gör mig jätte glad, så klart! Barnen har varit hos en dagmamma(deras kusiner), och fritids. Men fritids kan jag räkna ggr de har varit där. De har förefallit sig så att det knappt har behövts. Det har också hjälp till att Jim jobbar natt varannan vecka= hemma och vaken på em. Så barnen har därför varit väldigt lite på fritids. Jag har också haft hjälp av Farmor/mormor. I skolan har vi fått inställd praktik en gång och framskjuten andra gången. Vilket kändes bättre för mig för då hann Charlie bli ännu äldre innan det var dax. Praktiken gjorde att jag måste vara mera hemifrån. Den sista terminen på utbildningen började Casper skolan och Charlie var tvungen att vara själv hos dagmamman, vilket inte gick lika bra. Det gick också sämre då dagmamman började arbeta i ett kooperativ vilket gjorde att de hade lokal en dag i veckan med alla barn och ute dagar med alla barn och vuxna. Jag gillade inte de, då det gick ifrån allt som dagmamma betyder för mig! Liten barngrupp! Men med farmor/mormor, Jims natt arbete, corona så har den terminen löst sig! Ett tips till er som vill arbeta men ändå inte lämna bort era barn för mycket.
Vad gör vi nu då? Nu har jag sagt upp alla barnens platser och vi är hemma igen(förutom skolan). Vi ska bli familjehem. Jag vill ägna mitt liv åt att göra skillnad! Jag vill ge flera barn ett tryggt hem.
Senaste kommentarer