Hittade ett artikel i ”vi föräldrar” som besvarade flera saker om barn som jag funderat på! Bla om hur vi föräldrar påverkar barnen. ”föräldrar kan och bör påverka sitt barn till att bli en medborgare som klarar sig bra i samhället. Det stod att både miljön och arvet påverkar hur barnet blir som person, barnet påverkas av hur du är som förälder. Det beskrivs bäst genom anknytning och temperament. Barn behöver ”somebody stronger, wiser and kind. Det är de hela anknytningssystemet handlar om och det barn lär sig av. Dessutom vet vi att alla människor föds olika. Vi har en genetiskt blandning som gör oss olika från början. Den har gett oss en alldeles egen utrustning som vi tar med oss i livet: vårt temperament!
Barn som ligger långt ut på temperament skalan kan vara väldigt blyga eller väldigt impulsiva. ”Man kan inte fostra bort ett temperament men inte låta det styra helt heller” barn som ligger någonstans i mitten på skalan fostras ganska lätt genom föräldrars eget exempel, utan att föräldrarna ens kanske tänker på det. ”Men barn som ligger i kanterna på skalan kan pressas hårt om man försöker puffa dem i någon riktning”. Vad händer då om man ändå försöker? ”Då kan tjatet blir det som överskuggar allt annat” och barnet blir osäkert. Det blyga barnet som tvingas sjunga på skolavslutningen blir olyckligt. ”Det barnet tycker inte att mamma och pappa försvarar de, att de kan ta hand om mig”. Om man försöker tvinga ett barn till något det inte har förutsättningar att klara av så stärks inte barnet självkänsla. Då ger man istället barnet en känsla av att bli knuffad ut på ett isflak utan möjlighet att nå land. Det är samma sak om du försöker hålla tillbaka ett väldigt aktivt barn. Det blir heller inte lyckligt. Det behöver aktivitet.
Senaste kommentarer