Mina barn är väldigt aktiva. De älskar att springa, hoppa, klättra, studsa. De är också väldigt nyfikna och undersökande. Många leksaker går sönder, de liksom kan inte låta bli att se vad som händer om man drar i ”den där spaken”. Cassandra är mest aktiv av de, men Casper är inte långt efter. Jag tror att han dock tar efter henne väldigt mycket, när han är själv är han inte alls lika aktiv medans Cassandra dansar, studsar, springet fram jämt! Hon älskar att röra på sig. Jag tror också att det är lätt att missförstå ett barn som är aktivt. Mina barn blir väldigt ” springiga” när de behöver rapa, är trötta,obekväma,hungriga. Det är lätt att tro att de behöver ännu mer aktivitet medans de egentligen behöver ex.sova. Det har tagit mig några år att komma på detta! Mina barn blir nödvändigtvis inte tillräckligt trött av fysiskt aktivitet utan de brukar behöva någon form av psykisk, som ex. Pyssel. Lagom av allt är bäst så klart! Det är att lätt man blir lite tjatig när har ett aktivt barn för att detas beteendet inte är önskvärt i många situationer. Precis som i mitt förra inlägg där de stod att ”tjatet blir det enda fokuset”. Men det gäller att hitta ett mellanläge och att inte kräva mer än barnets ålder förmår. Jag brukar försöka sätta ord på Cassandras, Caspers känslor om de är springig av någon anledning, vilket brukar lugna ner de. Jag brukar även säga att nu äter vi mat, då springer vi inte utan det kan vi göra efter maten. Eller nu går vi i en affär eller nu är det kväller då hoppar vi inte. Jag sätter en gräns för hur man beter sig men ändå visar att det givetvis är okey att vilja springa och studsa omkring!
”Bli en medborgare som klarar sig bra i samhället”
Lär känna ditt barn! Läs gärna även någon bok om de olika stadierna i barnets liv, så man inte misstar en ålders relaterad sak för ett personlighets drag. Ex. Fyra åringar brukar ha myror i brallan.
Den här boken tycker jag är jätte bra beskrivande om barnets olika åldrar. Läs den för att få mer förståelse för barnets känslor.
Men är det inte jobbigt då att hela tiden ta hänsyn till barnens alla känslor? Alltid vara tålmodig och förstående för det där utbrottet över att tröjan sitter fel eller att barnet ville ha just den där ordningen när vi skulle sova. Jo! Det är skit jobbigt! Det är extremt uttröttande att vara på alerten hela tiden med hjärnan och förstå allt. Desto fler barn,desto jobbigare dessutom! Min lösning är att minimera så mycket som möjligt av andra saker i mitt liv. Min ork och energi ska ligga på att ta hand om barnen och deras känslor. En situation som jag just nu tycker är super jobbig är när Casper ska gå på toaletten och alltid ska ta av sig byxorna och kalsongerna, det räcker inte att bara dra ner de. Jag blir tokig för jag tycker att det tar så extremt onödig tid att klä på han igen. Som om jag inte har nog att göra,hehe! Men ja, det är viktigt för han och det måste jag ha förståelse för!
Har du någon situation du tycker är extra jobbig?
Senaste kommentarer