Jag är mycket hemma nu för tiden och när jag väl planerar nån resa/längre utflykt så känns det mest jobbigt! Vi ska iväg imorgon, sova på hotell och gå på tomtitt, Barnens pappa har tagit ledigt och kommer vara med över dagen. Vi tyckte det blev för dyrt att han förlorar 2jobb dagar så han åker hem istället för övernattar. Jag hade personligen kunnat skippa hotellet, tycker de är bökigt med barnen och jag trivs att sova hemma. Men Cassandra ville så gärna, Barnens mormor kommer bo i vårt rum och vi tar tåget hem dagen efter, Jim tar bilem hem, min bror och hans familj följer också med.
Men alltid i förberedelserna blir jag jätte stressad och tycker att det är jätte jobbigt och önskar att stanna hemma. Är det värt stressen för att åka iväg? Förut ville jag verkligen iväg och tyckte det var sååå roligt! Men nu känns det inte lika. Är det för att jag varit iväg så mkt tro? Jag är nöjd?! Eller så vill jag inte uppleva dessa stress känslor? Jag är rätt nöjd hemma och behöver inte komma iväg lika mkt? Jag gillar mitt hem och jag gillar mina rutiner!
Jag känner också just nu att jag inte har tid att åka iväg, jag vill verkligen bli klar med Cassandras rum och vårt sovrum, det blir så skitigt överallt och även om det går bra så är det inte optimalt att sova i vardagsrummet. Städningen på barnens rum ligger efter pga renoveringen, håller på sorterar lego på Cassandras rum och eftersom vi ska flytta runt sakerna mellan rummen snart så är det kaos överallt. Cassandra ville även rensa sitt rum, vilket jag vart väldigt glad över! Jag behöver också räkna matte. Men jag bestämde i alla fall att vi åker hem direkt på fredagen så har jag lite mer tid till min ”att göra saker”.
Matsalsbordet har vi plockat isär och ställt i källaren för att få plats med sängen.
Senaste kommentarer