Känslan av att förlora kontrollen….

Idag sa cassandra återigen att hon inte ville till dagis. Jag sa: om jag hämtar dig kl 13:40 då? Kl 12 svarade hon, men det blir så kort så sa jag. Kl 13? Ja kl 13 blir bra sa hon. Så då vart hon jätte glad och när vi satt i bilen sa hon ”jag tror dagis kommer blir jätte roligt idag”. Är det för att hon känner att hon tappar kontrollen över sitt liv som hon säger att hon inte vill gå på dagis? Känner hon att hon får tillbaka kontrollen när hon får bestämma vilken tid hon ska hämtas? Kan känslan av att förlora kontrollen göra att man inte kan njuta av något som egentligen är roligt?  

Tvättat bilen, slängt kläder som vi sorterade ut igår! Insett att listan med att göra i ett hem fylls på hela tiden. Vill man ha rent, städat, ordning så fylls den på i alla fall. Det gäller att minimera saker i livet för att inte känna sig överväldigad! Ska försöka bocka av lite på listan idag!

Jag har verkligen insett att det finns fördelar och nackdelar med alla perioder i barnens liv! När jag har en klängig/skrikande bebis längtar jag till 2åring, när jag har en bestämmande/protesterande 2åring längtar jag tillbaka till en bebis! När jag har en 4åring längtar jag till både en 2åring och en bebis tystnad! Min 4åring pratar i alla fall hela tiden ?