Idag kändes livet riktigt bra! Jag fick sova riktigt bra inatt, Casper har nu några dagar kommit och väckt mig kl 07. Jag vaknade dock strax innan idag av en väldigt hög åsksmäll, värsta jag hört på länge. Vart lite ont om tid innan dagis men vi hann bra ändå. Jag frågar Cassandra om hon är redo för dagis? Hon svarar alltid nej. Jag sa att snart föds bebisen och då ska hon vara hemma 2 veckor, då frågar hon hur många dagar det är. 14 dagar-då ser hon överlycklig ut och skriker 14 dagar!!!!! Jag sa att vill man vara hemma, så finns det inte många kompisar att leka med för kompisarna är på dagis. Men hon ville vara hemma ändå. Jag sa att då får du gå på dagis till jul lovet och så bestämmer vi då om vi ska säga upp platsen. Som sagt vill hon inte så varför ska hon!? Sedan var hon hur glad som helst och inte ett dugg ledsen eller blyg på dagis. Var det för att jag sagt att hon skulle vara hemma när bebisen kommer eller att hon skulle få sluta sen?!
Jag träffade på en av de andra mammorna när jag skulle gå ut från dagis. Jag och den här mamma har mycket gemensamt. Vi hade båda en dålig start på mamma livet och problem med anknytning. Vi har haft mycket nytta av varandra! Vi träffades förut och pratade mycket för ca 2år sedan. Gud är det så länge sen?! Men ja jag tror nästan de. Men att få prata med någon som upplevt samma sak kan vara väldigt givande! Man får förståelse för hur det har varit, förståelse för sina känslor! Vi har även kunnat använda sig av varandras tips för att komma vidare, ibland kan det vara lättare att säga åt någon annan vad den borde göra än att se sig själv. Det var härligt att få prata med henne igen och se att vi båda har kommit vidare och att livet är så mycket bättre nu!
”Jag är mamma nu, mer behöver jag inte vara. När föräldrarna får nykeln till lösningen, då blir livet så mycket bättre. Vi är en familj- vi har varandra mer behöver vi inte. Varför lyssna på vad alla andra tycker om dagis! Gör som du själv känner!”
Det var en del av det jag fick höra av den andra mamman som peppade mig! Det är så lätt att tvivla på sig själv när man har resten av världen emot sig! Man behöver stöd och pepp! Barn behöver inte gå på dagis! Barn mår bäst hemma med sina föräldrar!
Något jag också funderat över är att så många säger: njut medans barnen är små, sen vill de inte vara med dig längre” men har barnen fått möjlighet att vara med föräldrarna då? Eller är det föräldrarna som börjar att ”stöta bort” barnen desto äldre de blir för att man själv vill ha mer tid för sig själv eller man vill sitta och prata med de andra föräldrarna? Sen finns det så klart super tråkiga föräldrar och föräldrar som inte alls är speciellt roliga att umgås med av olika anledningar. Jag ser så fram emot dagen då vi kan åka till gröna Lund och ha roligt hela familjen! Jag längtar tills tonårs perioden! Jag vill vara den där mamman som tar med barnen på roliga aktiviteter så att det får ett vettigt liv. Tar gärna med barnens kompisar också, alla har tyvärr inte engagerade föräldrar! Vissa längtar efter bebisar, jag längtar efter tonåringar!
Jag kände verkligen att livet kändes så bra jämfört med vad det har gjort tidigare. Det känns som att vardagen äntligen fungerar! Livet flyter……
Senaste kommentarer