Hur lätt att det att uppskatta det man saknade förut? Oftast glömmer man bort det! Det jag menar är ex. när jag och Jim bodde i lägenhet och vi inte kunde sova för att grannen ovanför spelade tv spel eller grannen bredvi snarkade. Då längtade vi efter ett eget hus där ingen kunde störa oss! Men sen när vi väl flyttade till det där huset så glömmer man bort alla negativa saker med lägenhet, man glömmer att uppskatta det positiva med att bo i hus. Det gäller att påminna sig om vad man längtade efter förut. Vad har du idag som du ville ha då? Jag längtade efter och planerade barn i många år innan det blev verklighet. Jag drömde om husvagns livet med mina barn. Nu är jag där! Det är lite som det här med att göra tacksamhets listor, de hjäper än att påminna sig om vad man har……
Småbarns åren kan vara svårt att njuta av då det innebär stor omställning, mycket att lära, relationen till din sambo sätts på spel mm. Det är helt enkelt lite jobbigt att vara små barns förälder. Men ändå så får man så ofta höra att man ska njuta av tiden, för den tar slut så fort. Ja har själv blivit förbannad över att folk sagt åt mig att njuta! Hur ska jag kunna njuta?? Jag hatar de!!!! När man är inne i någon av de jobbigaste perioderna i sitt småbarns liv kanske det helt enkelt inte går att njuta, utan det handlar med om att stå ut. Ingen kan känna det du känner, ingen kan tvinga dig att må bra när du mår dåligt! Så stå på dig!
Mitt mitt tips för att ändå kunna njuta under små barns åren är att försöka hitta ett lösning på problemet. Varsesig det gäller sömn, mat, beteende eller vad det nu är för problem ni har med erat barn. Så finns det alltid en lösning, du bara ser den inte! Oftast hittar du lösningen om du bara stannar upp, analyserar situationen, försöker se den lite utifrån. ”Think outside the Box” för att vara lite klyschig!
Barnet kanske är i en utvecklings fas, den kanske känner sig missförstådd, den kanske inte känner att du ser den ordentligt, den kanske tycker att du inte lyssnar på den, den kanske inte känner att den har inflytande över sitt eget liv, den kanske behöver mera gränser. Den kanske helt enkelt bara är mer hungrig, även om den i dina ögon har ätit massor av mat.
Tänk på det där tipset du fick av en kompis som du inte alls trodde kunde vara problemet/lösningen. Det kanske är lösningen som du bara inte ser. Det kanske är någonting helt annat än du tror.
Jag fick höra av en kompis för några år sedan att de hade problem med sitt barn när de kom folk och hälsade på. Barnet blev jätte bråkigt och klängigt på den som kom. De visade sig att barnet helt enkelt inte kunde hantera att barnet inte fick all uppmärksamhet. Mamman frågade barnet en gång: tycker du att det är jobbigt när person x pratar med mamma istället för dig. Ja, det tycker jag sa barnet. Mamman och barnet hade dålig anknytning sedan start. Det mamman kan göra i denna situation för att hjälpa barnet är att förbereda barnet för att person x kommer och att person x kommer prata med mamma men det är inte farligt och att barnet kommer få prata med person x också.
Oftast tror jag att vi små barnsföräldrar har för mycket på gång i livet så att man helt enkelt inte har tid att stanna upp och lyssna till barnens behov. Man är så otroligt fokuserad på sitt att man inte märker vad barnet behöver eller vill. Där kan vi återkomma till det jag skrivit tidigare om att prioritera i livet. Vill du vara den där stressade mamman som bråkar med dina barn när ni ska iväg eller vill du vara den där mamman som tar någon extra minut för att sitt barn ska få sätta på sig skorna som den vill!? Prioriteringar helt enkelt……
Tips till er med dålig anknytning: jag fick inte en naturlig anknytning till min dotter. Vilket resulterade i mycket problem. Men en dag så bestämde jag mig för att jag får väl se till att det blir en anknytning då! Jag hade svårt att närma mig min dotter, jag hade svårt att krama och pussa, vilja vara nära henne. Men jag sa åt mig själv att det spelar ingen roll om vi har en dålig anknytning, du får helt enkelt sätta dig bredvid barnet och pussa och krama henne varesig du känner det eller inte. Du måste göra detta för din dotter, du måste skapa ett band mellan er. Du måste medvetet laga det band som är trasigt. Säger man något till själv tillräckligt många ggr så börjar man tro på det. Det här fungerar på samma sätt, sätt sig bredvid ditt barn, visa att du ville sitta där och är intresserad av henne/honom. Visa kärleken även om du inte känner den just nu! Och jag lovar dig! Det fungerar! Jag har prövat ❤️
Men ta det i din takt, ta små steg! Beröm dig själv även om du så bara satte dig bredvid ditt barn. Det tar tid att lagat något trasigt men det är aldrig försent!
Senaste kommentarer