Lyssnade på en podd igår om hur man ekonomiskt borde skydda sig själv mot en skilsmässa även om ni är lycklig. Diskutera innan det går för långt, skriv äktenskaps förord, kräv din del av ekonomin om du är hemma med barnen, var en del av de pratade om.
Jag kan tycka att det ser lite olika ut beroende på när man träffas i livet, har man barn från tidigare förhållanden? Äger man saker inann? Har man ett eget företag innan man träffades? Vem ville skaffa barn?
Utifrån Jim och mig som träffades unga och ägde ingenting, hade inte barn, vi hade varsitt heltids jobb. Vi valde att starta ett liv tillsammans. Jag pluggade när vi träffades så jag hade väldigt dålig ekonomi jämfört med Jim som hade ett lite mer än heltids jobb. Han flyttade hemifrån till min lägenhet, han hjälpte till med pengar till mat, nöjen och sparande. Vi började leta hus och hittade tillslut den där dröm gården som vi idag bor på. Han med hjälp av mig hade sparat ihop 100.000kr som vi skulle ha till handpenning. Jag hade ingen möjlighet att spara ihop de pengarna, så det vart lite ge och ta kan man säga, vi hade valt ett liv tillsammans och då måste man hjälpas åt utifrån de förutsättningar man har.
Barn, pension, ekonomi var inget vi direkt diskuterade då, men det löste sig naturligt. Vi delade på räkningar. Medans jag betalade mer på häst hagar och dyl så betalade han mer på renovering. Att skaffa barn var min ide, jag ville ha barn. Även om Jim var ung så var jag 4år äldre och jag ville inte skaffa barn hur sent som helst. Så han gick med på att skaffa barn för att jag ville det just då. Vi diskuterade att vi skulle ha gemensam ekonomi när vi fick barn men inte mer än så, inget prat om vem som skulle vara hemma eller hur livet skulle se ut. Fast det var ju lite sjävklart att jag skulle vara hemma med barnet eftersom jag ville ha barn, jag frågade om Jim ville vara föräldra ledig men ja nån kortare period kunde han tänka sig, men sen hade vi problemet med hans chef som skällde ut alla som nämnde föräldra ledighet, han skulle minsan driva företag och då kunde man inte vara föräldra ledig. Så det vart liksom aldrig något med de. Men det var inget direkt som stört oss heller. Jag ville vara hemma och Jim ville jobba. Angående pension och inkomst bortfall för mig så är det inget vi direkt diskuterat. Vi har fortfarande inte direkt diskuterat de. Jag känner väl inte att jag kan kräva något av Jim heller då jag är den som mest har velat ha barn och jag har själv valt att vara hemma mamma nu i flera år framåt och dessutom skaffat fler barn! Hade han fått bestämma så hade han nöjt sig med ett barn. Jag shoppar mer än han och lägger mer pengar på mig själv dessutom. Vi har varsitt privat pension spar och ett konto som det sparas till oförutsedda utgifter och det är även en tanke att de pengarna ska finnas kvar till pensionen. Målet var också att bo billigt i slutändan eller sälja gården och bo billigt någon annanstans när vi blev pensionärer. Skulle vi skiljas så äger vi båda gården så antingen säljs den eller så får Jim köpa ut mig om han vill bo kvar. Så jag står inte lottlös på så vis. De ggr jag tänkt på att separera så tänker jag inte på ekonomin, jag är nöjd om jag klarar att hyra en liten lägenhet, resten bryr jag mig inte om. Pengar är inte viktigt för mig på så vis.
Men som sagt det är vi de! Jag tycker absolut att man ska skriva äktenskapsförord om man ex. Ägde något dyrt innan man träffades eller om man har barn från ett tidigare förhållande, för att skydda barnen ekonomiskt också. Det är väl skillnad också om man är äldre när man träffas och har jobbat och tjänat pengar i flera år. Då kanske man har mer att skydda om man säger så. Om det är pappan som vill ha barn och de är ändå mamman som ska vara föräldra ledig mest från sitt jobb som tycker jag absolut att man kan kräva en del av hans lön som eget sparande och överföring av pensionen. Men det gäller nog att ställa dessa krav innan och diskutera igenom det noga. Var ärlig med dina förväntningarna!
Den största fällan man kan gå in i som tjej tror jag är när man flyttar in till en kille som redan äger ett hus och så sköter killen de mesta ekonomiska och sen får man barn och 2år senare en skilsmässa. Då äger man som tjej ingenting och kanske inte har något sparande heller. Men och andra sidan så beror det ju lite på om man som tjej har varit med och betalat på boendet? Har man inte de så har man väl levt rätt bra ändå kan jag tycka. Har man inte investerat något som har man ju heller inte förlorat något. Det är också skillnad om man som tjej har en karriär men som man sen ska ge upp den och vara föräldra ledig ifrån än om man som jag hade ett jobb som man inte vill ha och inte heller vet man vill. Det gäller nog helt enkelt att man måste diskutera detta innan man skaffar barn och komma överens om hur det skulle bli om man skulle skiljas.
Vem vill ha barn?
Vad har ni för mål med ert yrkes liv?
Vem vill vara föräldra ledig?
Vad ägde ni innan förhållandet?
Finns det andra barn som behöver skyddas ekonomiskt?
Förlorar du något på att vara föräldra ledig om ni skulle skiljas?
Tänkt igenom hur det skulle bli ekonomiskt om ni skulle skiljas, hur vill ni ha det som separerade? Standard? Hur vill du att din ekonomi ska vara om ni separerar? Skulle du förlora något på att vara föräldra ledig och sedan skiljas?
Låt inte jämställdheten gå för långt. Vill du vara hemma mamma och han vill jobba så är det okey……..
Ska det vara jämställt kan man också fundera på hur det egentligen ser ut ekonomiskt ur flera perspektiv. Har han tjänat mer pengar kanske tom dubbelt så mycket pengar och man har gemensam ekonomi så har ju han bidragit med mer pengar till hushållet än vad du har gjort. Har du då rätt att kräva så mycket bara för att du är föräldra ledig?
Senaste kommentarer