Livet som hemma mamma

Fick ett fråga om hur man får relationen att hålla mitt i familje livet? Och hur våran relation förändrats? Hur får man tid för varandra?

Känns som jag svarar på frågan i efter tanke hur det har varit och hur resultat blev. När jag ser tillbaka på våra år som föräldrar som har egentligen inte barnen varit de största problemet, utan det har varit renoveringen i huset och mitt ”häst företag” som orsakat mest problem mellan oss för att vi inte orkat, vi har haft för mycket. Att vi hade för mycket gjorde så klart att vi bråkade om barnen, vem skulle ta läggningen? Ingen orkade! Så här efteråt vet jag att vi tagit bort de yttra störande momenten så hade vi klarat omställningen att bli föräldra bättre. Okunskap har också varit ett problem, okunskap om att ta hand om ett barn. Om man ser på själva föräldraskapet så har omställningen varit svåraste, att det inte är en självklarhet att vi får äta middag tillsammans eller att man måste mata en vaknade bebis på natten när man egentligen vill sova bredvid sin partner.

Först förändrades vår relation till det sämre, vi bråkade nästan jämt, vi gjorde fel som föräldrar, allt blev kaos! Då hade vi tid tillsammans ibland när min mamma var barnvakt, oftast kortare stunder. Vi åkte några ggr/år iväg på kvällen, bara åkte bil och pratade medans mamma var hemma med Cassandra. Det som gjorde att vi ändå höll ihop var de små stunder när vi fick vara ensamma och vi insåg att vi fortfarande älskade varandra och hade roligt tillsammans. De är svårare att avsluta relationen när man har barn och tur är de för oss idag. Jag har en väldig kämpar anda och vägrade ge upp medans Jim blundade för allt och bara gjorde det han måste.

Idag har våran relation förändrats till det bättre. Vi har hittat våra roller. Vi vet mer vad vill i livet och vad som är viktigast. Det tar tid att hitta både sig själv och sina roller i relationen. Idag har vi en stor kärlek till varandra genom barnen. Ibland hör jag att folk säger att de inte har något att prata om förutom barnen, för oss idag betyder det kärlek att prata om barnen! ”Åh idag var ,x så gullig när han/hon sa det här”, ”hon frågade efter dig” mm. Dock har vi alltid haft en del gemensamma intressen utanför barnen, som huset, renovering, Discovery Chanel, naturen. Det har också varit en räddning för oss att vi känt en gemenskap som par utanför föräldraskapet.

Tid tillsammans har vi alltid haft brist på, innan barnen jobbade vi bara och när vi fick barn så tog det all tid. Idag har vi lärt oss att ta vara på de små stunder som finns. De där 1-2h i soffan på kvällen, de få ggr dottern sover borta och sonen somnar tidigare på kvällen, jag har blivit känsligare på vem som är barnvakt åt mina barn så vi har mindre barnvakt idag än vad vi hade när Cassandra föddes men ändå så är vi nöjdare.  Det handlar också om acceptans! Vi har accepterat att livet är så här och det kommer vara så ett par år framåt.  Den tid tillsammans vi njutit mest av detta år är när vi var på husvagns semster i somras, det var bara vi och barnen! Det var egen tid deluxe! Inga måsten, inget jobb! Barnen roade sig i lekparken. Så klart att i en perfekt värld skulle jag vilja ha barnvakt varje helg och kunna ha flera timmar i staden tillsammans eller sova på hotell. Men jag vet att den tiden kommer. Barnen är inte små för alltid. När barnen går i skolan kommer vi ta ledigt från jobbet ibland och vara med varandra. Barnen kommer sova hos kompisar, åka på läger mm.

Hur får man relationen att hålla?

I en perfekt värld: se till att skydda dig, bli inte gravid för tidigt i relationen-lär känna din partner först, det tar tid att lära känna varandra ordentligt. Lär känna dig själv. Skaffa hus,bygg förbered. Som sagt är ju livet inte perfekt så ibland fungerar det inte på detta sätt, men man kan åtminstående fundera på det innan man skaffar barn eller innan barnets föds. Diskutera föräldraskapet, vad förväntar ni er? Hur tror ni att det blir? Vad vill ni med era liv? Hur viktigt är det med barn? Är ni beredda att offra en del av erat eget liv? Vad är ni beredd att offra? Diskutera ekonomi, vad har ni för förväntningar? Vem ska vara hemma?

Till er som redan har en relation med barn som är dålig: våga ställ krav- krav på komunikation, delaktighet, engagemang. Om eran partner inte är villig att kompromissa, prata om det eller minska på sina andra intressen-skilj er! Det är inte värt att leva i en dålig relation, barn märker sånt. Prata om era planera med livet? Blev det som ni tänkt? Vad vill ni? Vad kan ni offra? Vad är viktigt för er? Vill ni vara kvar i relationen? Ser ni en framtid tillsammans? Trivs ni? Vilken roll vill ni ha?

Tips:

Diskuter föräldraskapet.Ta alltid hand om barnens behov först-låt de inte vänta så det blir lugnare snabbare. Förvänta dig inte att barnen ska ex. Somna en viss tid-var nöjd när de har somnat istället. Inse att barnen tar tid. Inse att livet är inte som förut. Hitta vad som får dig nöjd.  Hitta rollerna, acceptera situationen eller förändra!

Och framförallt: ta bort allt onödigt i erat liv som ni inte måste ha.( Hus?bil?jobb?)Ett lungt och stillsamt familje liv kan vara mer värt än allt annat. Har ni olika krav-kompromissa. Var beredd att kräva och offra! Hitta era roller-jämställdhet är inte viktigast. Nöjda föräldra-glada barn. 

Hoppas det är ett svar på din fråga?